En incident.

Lille julafton var jag nära att köra på tre banverksgubbar precis utanför perrongerna i Helsingborg. Det hade varit en sjukt hektisk dag med timmes-försenade tåg och att hjälpa lille David i hans växling.

Jag tog över tåget i Helsingborg för att köra ner det till Malmö vid åtta på kvällen. Föraren jag tog över från hade inte haft det minsta problem på väg ner från Göteborg och jag skämtade att nu när jag satte mig i förarstolen skulle nog allt gå åt helvete. Snacka om att jag hade rätt när jag sa det.

Så när jag accelererar upp i sjuttio från spår fyra har jag ingen sikt upp i växlarna. Det första jag ser av dem är reflexerna i deras jackor. De står alla tre med röven i vädret mitt i växeln jag är på väg in i. Jag smackar ner körkontrollen i nödbroms men märker att de varken ser eller hör mig, de reagerar inte så jag tutar.

Jag har aldrig sett något skutta snabbare än så ur spåren, inte ens harar eller kaniner.

Jag får stopp på tåget med ett jävla ryck vad som känns som precis utanför växeln, och bredvid står de tre som om de aldrig ens varit i spåret. En av dem har till och med mage att vinka på mig.

Min ombordare ringer fram och undrar vad som hänt och jag berättar. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, om jag ska stå kvar eller köra vidare. Jag börjar krypa framåt, men tänker sedan att jag kanske inte ska köra mer, så jag stannar. Jag blockerar då alla spåren in och ut från centralen. Så tkl ringer självfallet upp mig och vill veta vad som händer och jag berättar och säger att jag ska köra fram till Ramlösa och ringa driften därifrån.

Jättelångsamt men jag är ändå framme på ingen tid alls. Väl där ringer jag driften och när de svarar berättar jag vad som hänt och efter att han fått prata med ombordaren så tar han mig ur tjänst och säger att jag ska vänta på att bli avlöst av växlaren, David, och åka med honom ner till Malmö där en kamrathjälpare väntade på mig.

Ombordaren ropade ut att tåget inte skulle gå längre och att det kom ett annat tåg till Malmö på spåret intill. Så jag öppnade dörrarna och de fick gå av.

Inte långt efter det kom David springandes och han fick ta över tåget.

Jag hade en tur på julafton men kamrathjälparen bestämde att jag inte skulle ta den, och det kändes så skönt att slippa ta beslutet själv.

Så idag blir min första tur efter incidenten och jag är ärligt talat lite nervös nu.

Jag får se hur det går.

/Ylva