Lärorik LIA

Jag håller med tidigare skribenter att det känns väldigt otrevligt att inte alla fick komma ut på LIA med en gång. Även jag har känt ingen inspiration att skriva här på grund av det, men hoppas verkligen att alla har fått plats nu.

Det har i varje fall varit en mycket lärorik LIA hittills och jag tror att jag har fått prova på i stort sett allt vi har fått lära oss i skolan - och en hel del som det inte har varit möjligt för skolan att lära oss. Jag har också fått åka med en handledare som roar sig med att sätta mig på det hala med diverse frågor om vad som gäller om det ena eller andra inträffar i lite olika situationer vi hamnat i.

Första passet började friskt med en tur till Nässjö och posttåg tillbaka till Malmö. När vi löste av på posttåget så var det redan några minuter sent och det var inte lätt att köra in med den tajta tidtabell de ligger på. När vi kom ner till Skåne var det definitivt kört för det började regna och blev halt. Jag kunde hålla 140-150 men allt pådrag för att komma över det resulterade bara i slirning, hur försiktigt jag än försökte.

Tre dagar och två pass senare blev det dags för multade T44 Malmö - Halmstad, via Ängelholm och över Hallandsåsen i ösregn. För att göra turen lite extra lärorik blev det stoppassage in i Åstorp med passera 2 dvärgar och kontrollera 2 växlar, med allt vad det innebär av att kika med ficklampa och räkna stolpar för tåglängden efter växlarna. När vi kom fram till Halmstad visade det sig också att en del av motorhuven över batterilådan på det första loket hade blåst av och hängde lite tillbucklad i ett gångjärn.

Jag har fått köra några Rm-lok, vilka jag har kommit att både gilla och ogilla. De drar verkligen bra men det känns att de är nästan 20 ton tyngre än ett Rc. Ett par sådana turer har blivit sth 80, vilket inte har varit så kul när man ska köra 26 mil på småtimmarna.

Det har blivit ännu en tur på vad som har blivit lite av en favoritsträcka; upp till Skandiahamnen. Trevligt att se mitt kära Göteborg igen. Returen på natten blev med BR185 och jag håller inte riktigt med Ylva om det loket. Jag tycker om det, inte minst elbromsen som är perfekt för när man måste hålla igen lite när farten ökar i nedförsluten. När man måste hålla igen med kära gamla D3:an så dras man med eftersläpningen i lossningen, eventuell losstöt och höjning. Med elbromsen håller man bara igen farten och den lossar direkt när man släpper. Sen är det lite skoj också att se hur många kilowatt man matar tillbaka till er andra i spåren.

Turen efter det var Helsingborg - Halmstad och tillbaka, återigen via Ängelholm och över åsen, denna gång med ett Rm. Returen på natten kunde inte gå den vanliga vägen till Helsingborg efter Ängelholm utan vi fick köra till Kävlinge och göra rundgång som lokal växling. Tåget var förvisso bara 445 meter långt men det finns ingen tidigare station som rymmer den längden för rundgång. Mycket lärorikt att samarbeta med fjtkl om stoppassager och lokalfrigivna växlar.

I tisdags skulle vi stanna i Alvesta för trafikutbyte och blev uppringda av fjtkl med besked om tjuvbroms. Det var på riktigt också... på alla fyra axlarna på andra vagnen.
Det rök en del om bromsarna och när jag stod en bit ifrån vagnen så kändes strålningsvärmen från hjulen. Lite som att stå framför en öppen spis. Som väl var hade vagnen såna lagerboxar med vita streck på - de som klarar höga temperaturer. Det blev till att stänga bromsen på den vagnen och räkna om bromstalet... och försöka hinna med det utan att tappa tid i tdt.

Ett litet axplock av vad jag har fått vara med om.

Ha det gott alla!

/Hasse