BFKYÄ10

Vad hände mig inte på väg till Nässjö härom natten? Jo, urspårning.
Vi fick lokfel i skyddssektionen vid Hässleholm (tror jag, för det mesta är jag helt vilse). Den röda lampan 'urladdning 48V' började blinka hysteriskt och vägrade sluta så handledar-Sven begärde in oss på sidan i Osby och skuttade raskt in i maskinrummet. Därinne sprang han omkring och muttrade svordomar om säkringar och allt annat mög och ropade samtidigt ut instruktioner till mig att trycka i och ur brytaren en miljon gånger - så nu vet jag vart den sitter. Det gick så långt att han mumlade något om att skaffa hjälplok men tyvärr fick jag inte uppleva den dramatiken för han fick igång oss igen, en annan gång alltså.
Direkt efter det och att vi kommit igång och upp i vår hastighet 100 km/h, märker jag att ett till tåg kommer bakifrån på det andra spåret. Jag trodde ett tag att det skulle hinna ifatt oss men det låg långt efter och så fick den vänta stopp i signalen, och jag fick köra på. Själv undrade jag lite smått vart den skulle stanna och varför.
Skälet blev hårresande tydligt när jag närmade mig hans stoppsignal och får syn på frontljusen av ett tåg längre fram PÅ MITT SPÅR. Det första jag tänkte var att jaha, nu ska vi över på uppspåret då. Men det hände ju inte, vi kommer närmare och jag bländar av kommer närmare och jag tittar frenetiskt efter växeln. Vart är den? tänkte jag. Och från att ha varit ganska sömnig blir jag akut klarvaken och pigg - och så plötsligt ser jag ljuset glimmra på växeln och WOOSCH slängs vi över och passerar tåget.
Det var skitkul, och min handledare skrattade lite hjärtligt åt någon min han påstod att jag gjort - men det var bara lögn det för jag var filbunkscool hela tiden.
Sedan när vi kom upp till Nässjö hade vi rum och jag trodde att jag skulle få sova hela natten eftersom vårt tåg ner hade blivit inställt. Inte då, vid fyra blir jag brutalt väckt av mobilen och det knackar på dörren. Yr som en padda i en slangbella öppnar jag och får veta att vårt tåg inte alls var inställt utan att det står utanför och väntar. Vi hade blivit missinformerade, så på med kläder ut och upp på loket och för mig att köra hem oss - halvsovande. Hur sjukt svårt är det inte att hålla sig vaken och köra när tåget i princip kör sig själv?
Hem till Malmö kom vi iallafall och där packade jag tåget superbt sa handledaren och så träffade jag Conny på parkeringen och sen fick ta tåget hem igen och var hemma vid tio.
Händelserikt.

Ylva