Bromsen min vän och jag

Jag har lyckats göra min handledare - som är en mycket sansad och lugn man - nervös! Det var på väg mot en signal i stopp i Hässleholm? (jag är som vanligt vilse och minns inte riktigt var jag är). Huvuddvärgen var röd och jag närmade mig sakta i under tio och han säger att jag ska stanna så att jag kan läsa så jag låter det rulla på. Det är ganska långt kvar, jag gör inget, vi kommer närmare jag gör inget, vi är nära och jag tar ett hack på D3:an. Tre sekunder inget händer, det börjar ta det saktar in och stannar fyra-fem meter ifrån. Helt jävla perfekt! och jag kan inte låta bli att bredflina och snegla över på honom för att se vad han har att säga om den inbromsningen. Vad han säger är att där hade han bivit nervös och tänkt att ska hon inte göra något och blivit helt impad. Det gjorde verkligen min dag (kväll)och det behövde jag efter fyra dagar ute i spåret med en natt hemma.
Arbetstiderna har inte varit snälla och så ska jag iväg tidigt imorgon, jag trodde att det var förbjudet i biblen att arbeta på söndagar. Jaja jag är ju inte religiös så det får jag väl inte sko mig på.

Vi ses snart igen nu, synd att sluta men vi har mer att lära oss
Ylva

PS. Jag hade visst fått en kommentar, Nej ingen urspårning!